Mitt stora mål när jag började springa tidigare i vår var att klara en mil och ta mig runt midnattsloppet. Önsketänkande då, men här sitter jag och har tagit mig runt Göteborgsvarvet! Hur jäkla sjukt är inte det? Jag? Hade någon sagt det till mig för bara ett år sedan hade jag skrattat högt. Sånt är ju bara för übermänniskor.

En augustidag i pappas trädgård. Jag bläddrar igenom några veckor gamla bilder och hoppas att Canon snabbar på med min kamera. Jag lämnade in den och mina två fasta 50mm och 85mm strax efter att dessa togs. Har efter många om och men insett att det måste vara något lurt med fokuseringen och inte med mig. Kanske är det kamerans AF eller kombinationen med just dessa objektiv som spökar, skönt att någon kan avgöra det åt mig åtminstone så att jag slipper svära mer. Det är väl bara att hoppas att jag inte blir ruinerad på köpet :)

Enkla saker i nya vinklar, platser man passerar varje dag utan att blinka. Att knäppa ett gäng bilder i farten på vägen hem. Det är nästan det bästa med foto om man frågar mig. Att det inte behöver vara så himla speciellt!

Det här var min väg hem idag. Via domkyrkan och brunnsparken.

...jag vet, det är klyschigt men idag stämde det bättre än nånsin. Gick från jobbet i strålande sol och bestämde mig för att promenera några hållplatser. Halva stan skulle ändå ta sig åt samma håll bort till ullevi och jag fick lite extra sol så why not?

Höns är sköna. Sprätter, kastar med huvudet och låtsas vara kaxiga. Jag fastnade vid hönsen en stund i lördags och observerade tupparnas interna uppgörelse.

I februari anmälde jag mig till Midnattsloppet (som går i augusti) och tyckte att jag tog mig vatten över huvudet som skulle tvinga mig själv att ta mig runt en mil. Då kändes det som ett avlägset mål men en månad senare hade jag fixat det. Tre löprundor och en vilja av stål var det som krävdes.

I tisdags sprang jag vårruset med ett gäng tjejer från jobbet. Jag såg det som en bra chans att känna på asfalt lite inför i augusti då jag i vanliga fall bara springer på elljusspår och skogsvägar. Sprang på ganska bra och fick en hyfsad tid!

...hade jag kämpat mig upp för de 414 trappstegen i ett högt torn och tittade ut över Florens.

Nu är jag trött i benen efter gårdagens mils-runda istället. Det går bra med löpningen! Jag har egentligen inte sprungit mer än 5-6 gånger sedan jag tog upp det på nytt men börjar få kläm på det - kul! Fixade milen tredje gången och blev faktiskt lite impad av mig själv. Nu har jag slipat på tiden lite och hittat en bra bana! Men jag känner mig inte direkt vältränad när jag kämpar mig runt, flåsar som en idiot och kör min musik för att slippa höra på skiten ;)

Efter en veckas semester i Italien är det ganska fint att komma hem till svensk vår och sol. Slippa det tråkiga regn- och snövädret som verkar ha härjat här hemma. Vi har inte haft överdrivet varmt heller men härligt att komma iväg hursomhelst! Jag skall fixa lite bilder därifrån snart.

En söndag i skärgårdens tecken. Promenerande, bergsklättrande, bäää-ande, fotande och fikande. En ganska skön dag på en ovanligt stilla ö. Vattnet låg nästan spegelblankt.

Mycket positiv energi nu! Började dagen tidigt med ett spinningpass 6.45, det är min nya grej! Det är inte alls så farligt som jag hade föreställt mig utan rätt gött att komma igång! Bara hoppa upp ur sängen, i träningskläderna och sätta sig på vagnen. Man hinner ju knappt tänka innan man sitter där på cykeln! Sedan är det bara att cykla i 45 minuter innan det är dags att promenera de 100 metrarna upp till jobbet. Gratistid och ledig eftermiddag!

Det här är vår för mig - att krypa runt på marken med huvudet i gräsnivå. Med kamera för ansiktet och tankarna i min egna lilla värld. Ofta försiktigt omringad av en fanclub med nyfikna pensionärer.

Idag fick jag dock klara mig ensam. Kanske för att jag inte bor granne med ett ålderdomshem längre.

Det har inte hänt jättemycket här i lägenheten sedan jag visade bilder senast. Det är svårt att veta hur man vill ha det tycker jag och det har gjort att det känts lite kalt och stelt. Framförallt på väggarna som har varit helt tomma överallt utom i köket.

Matmässor är nog de bästa mässorna. Mat är tacksamt - det ser fint ut och smakar (förhoppningsvis) gott. Med andra ord, man går runt och tittar på fina saker och smakar på det som ser gott ut. Jättejobbigt... Tyvärr så har ju fler insett det också, det blir snabbt trångt! Men orkar man knö sig lite så kan man se till att äta sig ganska mätt faktiskt.

En vecka av is, snö, stress, god mat, flyttlådor och alldeles för många geléhjärtan på jobbet. Ena dagen var det strålande sol över drottningtorget på väg till jobbet, andra dagen föll snön tungt. När jag fick idén att promenera hem i torsdags gick de 40 minutrarna mest åt att hålla balansen på isen men tempot var bra! Jag cyklade halvt ihjäl mig på ett kort men intensivt spinningpass men fick ny energi att gå tillbaka och leka problemlösare på jobbet direkt efteråt.