Djur

På jakt

Stilla smyger han på sitt byte... stannar upp. Observerar. Avvaktar... anfaller!

I själva verket kan ha på sin höjd kan han jaga en fluga, hela balkongen är täckt av nät för att hålla honom kvar. Men det hindrar ju inte honom för att jaga i fantasin!

Hästliv

På sätt och vis saknar jag tiden när vi hade häst och behövde åka till stallet VARJE dag. Oavsett väder och humör. Det var jobbigt bitvis, framförallt under vinterhalvåret, men också himla mysigt under de ljusa sommarkvällarna, som idag.

Vi red lektion idag och kom inte därifrån förrän vid 22. Lite småpyssel med hästarna i kvällssolen, lite bus med kattungarna och lite beundran av Fjöðurs enorma fölmage (kanske dimper det ner ett föl i natt?). Det är så skönt att komma ut till stallet och släppa allt annat vardagligt för en stund.

Jag har inte många bilder på mig själv till häst men dessa hittade jag av en slump på Mammas dator som jag lånar just nu. De får passa bra idag eftersom Mökkvi (mörkbrun med lång man) och jag var ett gött team på dagens lektion!

Bilderna är tagna i september förra året, jag och syrran hämtar hästar barbacka med varsin handhäst. Sen att hästarna ser lite miffo ut i sina eksemtäcken (mot knott) kan man ju blunda för. Vad grejen är med min barbacka-stil med benen rakt ut kan man också fråga sig. Det är nog nyttigt att se sig själv på bild ibland ;)

Matilda med Ára och Fláki, jag med Mökkvi och Soley. Hej skogsmullar...

Liten men stor

Det är helt otroligt vad tiden går fort ibland. När jag var 12 år gick min då största dröm i uppfyllelse, vi blev hästägare. Zigge, en shetlandsponny på två år blev vår och jag var överlycklig. Eftersom han bara var två år var han inte ens inriden när vi fick honom. Det var upp till mig och syrran (mamma var väl med på ett hörn också) att uppfostra och lära upp honom. Vi lyckades nog ganska bra med tanke på omständigheterna. En tvåårig shettis är väl kanske inte den ultimata förstahästen men det var en lärorik period.

Förra veckan fyllde han 12 år, våran lilla häst. Helt otroligt, det var 10 år sedan vi köpte honom! Han fick en stor puss på mulen av mig. Nästa gång vi åker till stallet skall han få en stor bunt morötter också, i efterskott. Grattis ditt lilla busfrö (ja, ni skulle bara veta vad vi flög och flängde på grund av honom)!

Bild från augusti 2006

Jag kan prata med djur

Ni vet ekorren jag skrev om i fredags? Han/hon och jag har blivit riktiga kompisar nu. På väg från vagnen i eftermiddags stannade jag till och satt där i säkert en kvart utan att skrämma iväg den, drygt en meter ifrån. Jag tror för övrigt att det är en hona med tanke på att det ser ut som att hon diar. Hon måste ha ungar i närheten. Visst är hon söt, min nya kompis?

Det hade väl varit något det?

Tänk att få vara katt. Vilket liv va? Äta, sova och leka (om man orkar). Och sedan sova lite till.

Det finns inte många bekymmer i den världen. På sin höjd hade man grubblat över vilket sovställe som känns bäst för stunden.

Nåja, jag trivs ganska bra med mitt liv ändå men visst är det kul att föreställa sig i någon annans skor? Ärligt talat hade jag nog tröttnat ganska snabbt på att leva kattliv. Vem/vad hade du velat vara? Hoppas ni har en bra helg allihopa!

Två små björnar

Vilket väder det var igår! Klarblå himmel, strålande sol och SNÖ så långt ögat såg - wow! Vi skulle egentligen haft en 2-timmars uteritt med gruppen igår men det blev framskjutet pga. kylan. Personligen hade jag tyckt att det varit urmysigt med en uteritt igår (det var faktiskt inte sååå kallt, man har börjat vänja sig) men majoriteten fick tala.

Jag, Mamma och syrran åkte ner till stallet ändå för att njuta av vädret och knäppa lite bilder på de små björnarna. På vintern förvandlas alla hästar till björnar med sin långa, tjocka päls. De som inte är klippta vill säga. Jag hade hoppats på lite actionbilder med rykande snö men det var inte hästarna riktigt med på. De hade fullt upp med att gräva efter gräs under snön och försöka äta på kameran. Nåja, några fina bilder blev det trots allt, lite stillsamma dock.

Zigge
Pegasus, minns ni?

Tacksam uppskattning

Tuff katt kräver tuffa tyg? Bosse fick en lite för tidig julklapp av oss igår. En som matchar hans personlighet och image. Åtminstone den image han försöker bygga upp.

Det verkar faktiskt som att han gillar sin nya bädd, vilket innebär mindre katthår i soffan - wohoo!

Nu har jag precis jobbat klart för i år och skall bege mig hem och slå in de sista julklapparna! Sedan åker jag hem till Lindome några dagar och umgås med familjen.

Btw. jag har köpt en tröja med snömonster som äter snö.

Lördagslyx

Är det helg så är det! Såhär tycker Bosse om att få lax till middag:

Allra helst vill han ha den grillad, men färsk duger det också.

Space cat

Bosse är inte som andra katter, det håller nog de flesta som träffat honom med om. Han lämnar ingen oberörd. Faktum är att jag är skeptisk till att han är en katt överhuvudtaget. Ibland tror jag nästan att han kommer från yttre rymden.

Vad tror ni?

Okej, Bosse är söt och snäll ibland också, men han är lite one-of-a-kind.

Familjen katt

Nu har det ändå har blivit så mycket katter och hästar här det sista är det väl lika bra att flika in med lite mer? När jag var i stallet i söndags låg tre av katterna ute i höet och bara väntade på att bli fotograferade. Jag fick den uppfattningen i allfall.

Titta vad fint de posar för mig - är de inte söta?

Prenumerera på innehåll