Resor

För en vecka sedan...

...hade jag kämpat mig upp för de 414 trappstegen i ett högt torn och tittade ut över Florens.

Nu är jag trött i benen efter gårdagens mils-runda istället. Det går bra med löpningen! Jag har egentligen inte sprungit mer än 5-6 gånger sedan jag tog upp det på nytt men börjar få kläm på det - kul! Fixade milen tredje gången och blev faktiskt lite impad av mig själv. Nu har jag slipat på tiden lite och hittat en bra bana! Men jag känner mig inte direkt vältränad när jag kämpar mig runt, flåsar som en idiot och kör min musik för att slippa höra på skiten ;)

Idag har jag infiltrerat en bostadsrättsförening. Det var dags för årsmöte i vår egen och vi var osäkra på vilken lokal som gällde. Slog ihop oss med en annan från samma förening och frågade ett sällskap om de också skulle på brf-möte. Jodå, så vi slog oss ner medan alla skämtade lite om hur många nyinflyttade och nya ansikten det blivit. Alla presenterade sig och småpratade en stund och folk förklarade vilket nummer de bodde på. Plötsligt började det pratas om helt okända adresser och jag tittade oförstående omkring mig. Vi hade våldgästat en annan förenings möte. Vad är oddsen?

One-way street

När man promenerar längs gatorna i en stad som New York får man så mycket intryck av allt som är annorlunda mot hemma. Det är lätt hänt att bara knäppa en hel drös bilder på... gator.

Det här var en gatuvy som jag fastnade för, med dimman som tonar ut bakgrunden och den sneda lyktstolpen.

Bilden är tagen i april tidigare i år

Världens mest uttjatade motiv

Jo, men visst är det väl så. Solnedgången. Lite vatten och moln. Den här satt jag och glodde på från båten hem från Fredrikshamn sist. Ni göteborgare som inte kan räkna ut vart den är tagen bör skämmas!

Öken

Vi tog båten över till Fredrikshamn förra helgen och bilade ner till Aalborg. På söndagen tog vi en sväng upp till Skagen innan båten vände hemåt igen.

När vi åker där, mitt ute i ingenstans lägger sig plötsligt en tjock dimma överallt. Den klarblå himlen förvandlades till disigt grå och ett tag trodde vi att vi hamnat mitt i en skogsbrand. Brandröken visade sig dock vara sand. Helt vanlig sand. Mycket sand. Efter någon kilometer lättade sanden och vi kunde titta på mer sand. Mycket mer sand, en hel öken, vid Råbjerg Mile.

Tunnelbana

Insåg nyss att det nästan är en månad sedan vi åkte till New York. Trots det har jag inte ens orkat ladda över eller ens titta på hälften av bilderna. Vad händer? Det får bli ett projekt en regnig dag helt enkelt! Jag är faktiskt nyfiken egentligen.

Hursomhelst, jag hittade en bild från första omgången som fick genomgå en mindre misshandel. Jag var på det humöret.

Tillbaka i spårvagnsland

Den här utsikten har vi vaknat upp till under en veckas tid, inte så tokigt faktiskt. Till en början fick vi stå ut med lite regn och rusk men sedan höll det sig soligt och fint nästan hela tiden - härligt! Vi har haft det jättebra och givetvis kändes det lite trist att återgå till vardagen igår. Men nu har vi ju sommaren här hemma att se fram emot nu! Snön som föll idag såg jag inte.

Nu försöker vi återställa dygnsrytmen, jag är fortfarande lite för pigg på kvällarna men det kunde varit betydligt värre. Vi kom hem i söndags kväll efter nästan ett dygn utan sömn så det är kanske inte så konstigt att jag nästan, nästan slumrade till när jag lutade mig tillbaka i stolen den sista kvarten på lunchen igår.

Jag berättar mer när jag gått igenom alla bilder, som faktiskt blev ovanligt få. Kanske för att jag redan varit där och plåtat varenda millimeter eller för att jag faktiskt ville ha lite semester på riktigt, från allt. Kanske skall tillägga att det här med få bilder alltid är relativt också...

Hejdå Sverige

I natt går planet. Vi har packat väskorna och laddat för New York. Det skall bli otroligt skönt med lite semester nu, jag behöver det känner jag. Det har varit mycket fokus på jobb det sista, en hel del övertidstimmar i veckan bland annat. Jag har inte ens hunnit träna som jag velat. Nu ser jag fram emot en hel vecka utan måsten.

Ha en glad påsk här hemma allihop!

Bild från december 2008

New York New York

I slutet av april åker vi. Det kommer att bli grymt! Mycket mer än så behöver jag nog inte säga. Förhoppningsvis lite varmare än de -15°C vi hade över nyår 2008/2009.

Nu avrundar jag den här veckan och taggar för nästa. Efter jobbet imorgon hakar jag på två kollegor på mitt livs andra spinningpass, vi får se om jag överlever det. Sist (för säkert två år sedan nu) var det nog på håret.

Kall kväll på kullersten

Med varsin kamera, varsitt litet vingligt stativ, tusen lager kläder och en positiv inställning gick jag och Jennie ner till en bro några hundra meter från vårt hotell i Prag. Det kändes som att vi valde århundradets kallaste kväll men det fick det vara värt, vi skulle fota kvällsbilder!

När jag började fota förbipasserande trafik insåg jag att det var låg vinkel som gällde. Jag gjorde ett försök att sitta på huk och titta i sökaren på samma gång men det var ingen idé, snyggt lär det definitivt inte ha varit. Det slutade med att vi satte oss där i en gatukorsning, rätt på baken på svinkall kullersten och gömde oss bakom kamerorna. Där satt vi säkert en timme, fick ett par undrande blickar, knäppte bilder efter bilder och hade det ganska mysigt.

Till slut dog mitt kamerabatteri av kylan. Vid det laget hade jag nog ingen av oss någon känsel kvar i fingrarna heller. Jag hade inte ens haft vantar, att kunna ställa in kameran gick ju före...

Från Nora till Göteborg med snö upp till knäna

Vi åker och åker och åker. Nora ligger långt från Göteborg. Det är jättefint väder och jag plockar upp kameran och börjar fota... väg. Försöker knäppa bilder i förbifarten med får bara med träd i förgrunden. Åsa är uttråkad.

Vi stannar till för att fixa nåt på bilen. Jag sitter kvar. Precis när Christian är klar ser jag någonting som rör sig bakom träddungen. Vad är det?! säger jag och hoppar ur bilen i hundra minusgrader utan jacka tröja. Springer bort, hittar tre vinterpälsade varelser och blir Åsa, 5 år igen. Hästar! Hoppar ner i diket med snö upp till knäna för att nå fram till staketet. Knäpper några bilder, inga mästerverk men känner mig nöjd ändå. Står och tittar en stund i det fina ljuset. En shettis nästan identisk med Zigge, en islänning och en stor skimmel.

När jag kliver igenom snön igen för att hoppa in i bilen igen inser jag hur mycket snö jag har i kängorna, utanpå mina raggsockor och överallt. Tömmer kängorna på snö och låtsas inte om hur kallt det blev.

"Titta vilken fin vindótt" säger jag, Christian är helt oförstående
Prenumerera på innehåll