Info

Vem är Åsa?

• Namn: Åsa Hellman
• Född: 2 dec 1988 (23 år)
• Bor: Göteborg
• Familj: Föräldrarna, syster Matilda och sambo Christian
• Sysselsättning: Webbdesigner/gränssnittsprogrammerare
• Musik: In Flames, Foo Fighters, Royal Republic, Johnossi, Muse, The Killers, Queens of the stone age, Sahara Hotnights, The Cardigans, Engel, The Sounds, Seether, Papa Roach, Band of Horses, The Used, Stone Sour, Raised Fist, Biffy Clyro m.m.

Det jag brinner för

Webbdesign och hemsidor har länge varit ett stort intresse, något som de senaste åren även är och har varit mitt jobb. Nyfikenheten väcktes redan i mellanstadiet då jag kom i kontakt med internet för första gången. Sedan dess har det rullat på, mycket tack vare min envishet och mottot "kan själv". Genom att testa, läsa och se kan man lära sig otroligt mycket. Det är också en av de saker som är så roliga, att det alltid finns något nytt att lära sig - man kan alltid utvecklas!

Fotografen i mig väcktes någon gång i tioårsåldern, då jag köpte min första kamera. Det var dock först när jag började fota digitalt som intresset vaknade på allvar. Jag har egentligen aldrig gått någon fotoutbildning, även om det hade varit otroligt roligt. När tid och tillfälle ges tar jag med mig kameran och utforskar omgivningarna. Med kameran i handen känner jag mig som mest kreativ och kan släppa allt annat runtomkring mig. Det senaste året har jag tagit ett för mig stort kliv mentalt och tagit fotograferandet förbi hobbynivån genom att börja ta emot ett par uppdrag som bröllopsfotograf! Det känns otroligt spännande och jag hoppas att det leder vidare i min utveckling som fotograf!

Hästarna har haft en stor del i mitt liv, många timmar har spenderats i stallet med åren. Även om jag inte är lika fanatisk som när jag var mindre så är det något jag gärna ägnar mig åt då och då. Under ett par år var jag hästägare och åkte till stallet varje dag. Nu när man ser tillbaka inser man att en 2-årig shettis inte är den utlimata förstahästen när man är 10 år, men Zigge var min stora kärlek då. Numera nöjer jag mig med att rida någon lektion i veckan, en och annan uteritt har hänt att jag hållt i också. Det sägs ju för övrigt att man skall ramla av hundra gånger innan man kan anse sig själv vara en bra ryttare. Jag har inte nått riktigt dit ännu, men visst har det blivit några fall med tiden. En ridtur slutade med en spricka i foten och kryckor i två isiga vintermånader, men det är en annan historia. Man lär så länge man lever.