Dagens lunchäventyr. Som om det inte redan var kallt nog tog jag kameran och klättrade ner till isen och mötte kylan face-to-face.

En trött tjej på väg hem från jobbet, en kamera och lite fantasi!

Stjärnbokeh!

För att stilla den värsta fotoabstinensen tog jag med kameran ut på en supersnabb runda i snön på lunchen. Annars har kameran mest legat och samlat damm de senaste veckorna mitt i allt renoveringskaos.

Man får hitta sina tillfällen nu när det är mörkt på kvällarna, skönt att komma ut och röra på sig på lunchen också när man sitter still framför datorn hela dagen!

Kylan ute på ön igår var riktigt rå. Isande vind och deppig himmel. Men mitt i kylan fanns några varma färgklickar! Hösten, still going strong.

För ett år sedan, ganska exakt, hade vi precis flyttat in. Vi hade spenderat månaden fram tills dess med renovering nonstop. Riva, spackla, slipa, måla. Med andra ord, man var rätt trött på det då. Nu, ett år senare sitter man nästan där igen, man börjar vänja sig vid kaoset. Förutom vårt egna projekt så är det fönsterbyte på gång i hela föreningen så det har sprungit hantverkare här och skitat ner i alla rum samtidigt. Tack och lov går det att gå i vardagsrummet utan skor nu när vi dragit ut alla tusen spik :)

Jag är svårflörtad när det kommer till golv. För mig finns nästan inget annat än fina gamla brädgolv.

Just golvet var en av sakerna jag störde mig lite på med den här lägenheten - glansigt laminat med en nästan orange ton. Men med tanke på att husen är byggda i början av 1900-talet så fanns ett litet hopp om att det kanske kanske kunde gå att hitta ett fint gammalt golv där under. Men vi hade tillräckligt med att måla och härja just då, så golven fick ligga.

Har äntligen kommit igång med klättringen nu, det var på tiden! Jag var lite nervös inför att säkra första gången utan instruktör, men det gick finfint, när man väl fått grepp om det sitter det mesta där automatiskt! Tur är väl det, för när den som klättrar ramlar vill man inte tabba sig. Det känns bra att veta att man fixar det, för lite fall har det blivit.

Det kan hända mycket på några månader. När vi köpte lägenheten för ett år sedan hade vi utsikt över en äng med gröna träd. Jättemysigt! Precis när vi hade skrivit på allt fick vi veta att det skulle byggas två stora fotbollsplaner med läktare och allt där istället. Det hade tydligen varit ett jäkla tjafs om det där bland folk i området och det hade lämnats in protester hit och dit för att folk oroade sig över ljudnivåer och trafik och att det sänkte värdet på deras boende osv.

Med siktet inställt på sol och färgsprakande löv hamnade vi istället i en regnig skog och förflyttade oss med quasimodo-hållning och blicken fäst i marken. Så kan det gå när Hellmans åker på utflykt. Dagens tur gick till Hällesåker och Eskilsby.

Det var inte förrän jag ställde mig och väntade på vagnen extra tidigt i morse som jag lade märke till hur mörkt det blivit redan! Sist jag åkte vid den tiden var det strålande sol, och det var max 2 veckor sedan, kontrast!

Hursomhelst, jag gillar höstmörkret lite faktiskt. Det är mysigt, det hör till. Jag gav mig ut på en snabb löprunda ikväll och hoppade över vattenpölar i mörker och spöregn. Kunde inte låta bli att gilla det, man får en liten kick av regnet ändå, det är uppfriskande! Och springer man fort hinner man inte frysa :)

Trots att vi bott här i snart ett år har jag knappt rört mig längre än en hållplats bort åt ena hållet. Dags att utforska! Invirad i min nya stora halsduk, med kameran i handen och lurar i öronen traskade jag iväg utan mål. Tanken har slagit mig flera gånger att jag borde ta vagnen bort till ändhållplatsen någon gång, bara för att se hur det ser ut. Men sitta på en spårvagn kan man ju göra på väg till jobbet! Det blev en promenad. En spårvagnstur till fots.

Jag har äntligen fått tillbaka min kamera - kärt återseende! Precis lagom för att kunna börja fånga alla färger som smyger sig fram! De två första bilderna tog jag här hemma i onsdags och resten på Brännö igår. Hösten har kommit lite längre där ute tror jag. Mysigt!