Ett och annat kryp gömde sig bland alla blommor och löv igår. Söta som slemmiga. Kopparödlan var jag på väg att springa på innan den började sprattla. Jag följde efter den en stund.

Vem blir inte inte glad av färg? Jag har kommit på mig själv med att bli förtjust som ett litet barn så fort jag får syn på en liten krokus. Det hör väl till, ett slags vår-lycko-rus! Det behövs efter en grå vinter!

Blixt är inget som sitter på min kamera ofta. Jag kan nästan räkna antalet gånger jag har använt den, så sällan är det. Faktum är att jag inte riktigt har kommit överens med den. Jag har inte varit så nöjd med resultatet, det onaturliga, tråkiga blixtljuset. Det har nästan fått mig att ogilla blixtar.

När jag satt på vagnen hem från jobbet och tittade ut på solljuset fick jag ett enormt fotosug! Snabbt hem och packa väskan! Beslutade mig för att försöka använda mitt tele lite mer så det åkte på trots att jag knappt får ner kameran i väskan då. Vidvinkel och macro åkte med av bara farten.

När det går lång tid utan att man får träna på saker kan i allafall jag börja tvivla på vad jag går för. Man behöver utmana sig själv lite då och då för att hålla uppe självförtroendet! Jag hade inte plåtat porträtt på evigheter (kan mycket väl ha varit ett halvår sedan) innan jag plötsligt stod och tog personalbilder av hela kontoret igår. Totalt 18 pers, nästan på rullande-band-schema nere vid lilla torget. Iskallt, tappade nästan känseln i fingrarna ett tag.

Det gick bra, jag är nöjd och det var jättekul!

Nu händer det grejer! Även om kylan ligger kvar så hänger våren i luften, det känns faktiskt. Jag vägrar inbilla mig något annat. Tänk vad lite sol kan göra för humöret!

Jag drog mig in till stan lite efter tolv för att möta upp pappa och några av hans syskon med familjer. Njöt av solen hela vägen ner till vagnen. Det blev indisk lunch på Bombay Palace, gott gott, mätt mätt. Jag åt en kycklinggryta med spenat, vitlök, koriander och garam masala (om jag minns rätt). Ja, och så naanbröd till såklart.

Fascinerande att samma vy kan bli så annorlunda med annan fokus och brännvidd. Bilden är tagen från exakt samma kvadratcentimeter som den svartvita igår efter ett snabbt objektivbyte och lite lek med manuell fokus.

Satte mig på vagnen på väg hem och kände mig lite bitter över att ha släpat med kameran utan anledning. Tittade ut genom fönstret, åkte under en bro. Fick ett ryck och sprang av. Traskade tillbaka nästan en hel hållplats. Sprang ut på bron för att hinna fånga det sista ljuset. Där stod jag tills det blev mörkt, knäppte och klickade. Intog mina bästa fotografposer för att använda broräcket som stativ.

Då kom det smygande. Köpsuget. Jag har inte uppdaterat min kameraväska på nästan ett år nu och börjar bli sugen på något nytt! Ett nytt objektiv hade inte varit så dumt, frågan är bara om jag kan motivera det tillräckligt för mig själv eftersom jag inte har något större behov av det egentligen.

Typiskt att man bara blir kräsnare och kräsnare med tiden och tittar på dyrare och dyrare grejer istället för att nöja sig, livsfarligt rent ut sagt.

I min desperata jakt på motiv i söndags sänkte jag blicken mot marken och hittade detta. Ett löv som fallit offer för vintern. Splittrat men envist kämpande för att hålla ihop.

Dags att dra med kameran ut! Jag fick ett infall idag när jag insåg hur längesedan det var jag faktiskt gav mig ut och fotade (bortsett från halvkrystade på-väg-till-jobbet-bilder). Med sol och blå himmel kändes det som en ganska bra idé... tills jag kom på att det fortfarande är vinter ute. Min plan var att gå upp till skridskobanan och plåta lite folk och saker längs med vägen. Synd då att jag inte kom åt vägen, isbanan låg redan runt knuten.

Jag fick ett önskemål, att skriva om hur jag väljer objektiv efter motiv och vilka som är mina favoriter. För att göra det enkelt räknar jag upp de objektiv jag själv har och i vilka situationer jag väljer dem. Objektiv med motsvarande egenskaper fast i andra versioner eller av andra tillverkare har givetvis samma användningsområden. Mina personliga kommentarer är dock baserade på de modeller jag själv har.

Okej, halv tolv kanske inte kan kallas morgon, men glimmade - det gjorde det definitivt! Jag och syrran kände ett fotosug som fick hela familjen att slänga sig i bilen utan mål. Solen sken under klarblå himmel och vi hamnade till slut nere vid Rådasjön, nedanför Råda Säteri.

Med varsin kamera, varsitt litet vingligt stativ, tusen lager kläder och en positiv inställning gick jag och Jennie ner till en bro några hundra meter från vårt hotell i Prag. Det kändes som att vi valde århundradets kallaste kväll men det fick det vara värt, vi skulle fota kvällsbilder!