Den skrämmande blixtvärlden

Blixt är inget som sitter på min kamera ofta. Jag kan nästan räkna antalet gånger jag har använt den, så sällan är det. Faktum är att jag inte riktigt har kommit överens med den. Jag har inte varit så nöjd med resultatet, det onaturliga, tråkiga blixtljuset. Det har nästan fått mig att ogilla blixtar.

Den absolut vanligaste typen av bilder jag tar är helt vardagliga stilleben, ofta av den ätbara typen. Där är ljuset viktigt (som alltid givetvis). Dagens motiv var gårdagens hembakta biscotti. Jag ställde burken på köksbordet (a.k.a. min studio) och drog nytta av det befintliga ljuset från fönstret. Försökte hitta en vinkel och knäppte ett par bilder. Jag insåg ganska snabbt att ljuset var i hårdaste laget. Visserligen gillar jag när det ser naturligt ut men detaljerna gick nästan förlorade på sina ställen på grund av skuggorna. I vanliga fall hade jag försökt lätta upp det med en reflektor, men inte idag.

Jag sprang och hämtade blixten och hoppades att detta kanske var ett sådant tillfälle där det befintliga ljuset behöver lite hjälp på traven. Blixten (med diffuser monterad) riktades upp i taket för att slå tillbaka ett lite mjukare ljus på min kakburk. Vips så var de hårda skuggorna borta! Nästan lite för borta faktiskt, bilden kändes helt platt. Diffusern åkte av i ett försök att hitta en medelväg, jag knäppte ett par bilder till, kikade, grubblade och bestämde mig till slut för att det faktiskt blev rätt hyfsat ändå.

Jämför själva på bilderna nedan, vilken föredrar ni? Bilderna kommer i stort sett direkt från kameran, inget trixande med ljuset i efterhand alltså.

Blixtvärlden kanske inte är så dum ändå, det gäller bara att lära känna den. Jag är härmed lite mindre skeptisk.