The Hellman way

Då och då är det skönt att gå tillbaka till något som blivit bortglömt. Det känns tryggt på något vis, även om det kan vara en sån enkel grej som ett motiv. Ni som följt mig sedan länge (finns ni kvar?) vet att jag varit svag för vatten i alla former, framförallt i rörelse. Igår riggade jag upp kameran framför ett gigantiskt vattenfall och satt där och mös med avtryckaren i handen och tittade upp mot fallet. Det är rofyllt på något sätt, att vänta in slutartiden och ivrigt kika på resultatet.

Nej, jag åkte inte själv ut till ett vattenfall mitt ute i ingenstans för att sitta där ensam framför vattenfallet som ett annat psykfall. Jag hade syrran med mig och vi hamnade bara där. Vi åkte och åkte utan mål och stannade inte förrän vid Ramhultafallet utanför Sätila. När vi såg skylten bestämde vi oss för att det blev vårt mål. Med lite varm choklad och hembakta bullar i magen blev det en perfekt tripp! Mer sådant, det är skönt att komma ut lite. Höstfärgerna är ju en bonus dessutom!

4 kommentarer

Lena

Nog finns vi kvar! Jag och min syster har följt dig i hundra år ;) Minns när du hade börjat på spanska som individuellt val ;D

Åsa

Det var kul att höra! Ja, det var ju ett tag sedan det där. Med tanke på min ojämna aktivitet här genom åren värmer det att veta att jag har några trogna läsare kvar! Det är sporrar mig lite att uppdatera mera!

Sandra

Japp! Jag finns kvar här! :) Jag är lika svag för vatten/forsbilder med lång slutartid!

Åsa

Härligt Sandra :)

Kommentera

Fler inlägg

Citronsemlor (amaretto sour-semlor)

Om du vill testa en ny variant av semlan så tycker jag att du ska göra den här. Syrligt, sött och krämigt på en gång. Är du precis som mig ett fan av amaretto sour så kommer du älska att lägga...

Läs hela inlägget

Instagram