Vandring i Göljådalen och Fulufjällets Nationalpark

Jag har haft en tanke om att försöka bocka av fler av Sveriges nationalparker ett tag och denna sommaren visade sig bli perfekt för det. Vi började i Fulufjället i Dalarna.

Hela grejen kring semester kändes lite märklig i år, precis som det mesta annat. Från början hade vi planerat att ta tåget ner genom europa och vandra i Dolomiterna, men det kändes inte som det bästa året att sätta sig på ett tåg till norra Italien. Det finns ju massor kvar att upptäcka i Sverige också, vilket definitivt förtjänar mer än en tråkig "hemester"-stämpel tycker jag.

Jag var framförallt pepp på att få lite berg och fjällkänsla och på rimligt bilavstånd bestämde vi oss för Fulufjällets Nationalpark, med planen att fortsätta till Sonfjället efteråt. Det blev ett lite bekvämare upplägg på vandring denna gången, med två tältnätter i taget och sen tillbaka till bilen för att packa om och fylla på med mat. Några nätter tältade vi också på fina platser längs vägen intill bilen.

Vi hade sett ut en led som såg ut att ha lite fin höjdvariation och inte utgick från Naturum och Njupeskär där folk flockades som mest. Därför startade vi vid Göljån (södra) som är en av 6 entréer till parken.

Det tog ungefär 7-8 timmar att köra från Göteborg. Det småregnade lite längs vägen men när vi närmade oss Sälen vräkte det verkligen ner så mycket att det var svårt att se vägen. Just då var vi inte överförtjusta i tanken att slå upp tältet bara nån timma senare. Det höll upp lite grand när vi kom fram men att sova på en myggig parkering lockade ändå mindre. Det skulle ligga ett vindskydd 4 km in på leden så vi tog sikte på det. Vi slog upp tältet i regnet, lite trötta efter resan och brydde oss inte ens om att laga ordentlig mat innan vi gick och la oss. Underskatta inte värdet av snacks!

På morgonen sken solen, och morgonpigg som jag oftast är satt jag och drack kaffe och torkade alla blöta kläder i träden kring tältet medan Kristofer sov en stund till. Han hade ju trots allt fått köra hela vägen så jag kunde inte med att väcka honom. Allt var torrt och fint innan vi började gå upp genom dalen - mycket bättre humör på båda två!

Göljåleden är 17 km lång och går först genom en fantastiskt fin lummig skog där lavarna hänger ner från de gamla tallarna. Det är verkligen lite sagokänsla över det. Den fortsätter sedan genom dalgången och björkskogen upp på kalfjället. Strax ovanför trädgränsen ligger Göljåstugan (som dock var stängd av coronaskäl) med jättefin utsikt över dalen.

Vi bestämde oss för att slå upp tältet högt uppe på fjället andra natten. Det fanns viss risk för att det kunde bli väldigt blåsigt, men vi hann rata ett jättefint ställe mittemellan två bäckar vid ett vattenfall enbart på grund av myggen så vind kändes plötsligt som ett bättre alternativ. Det visade sig att alla plana fina ytor hade en tillhörande liten myggpöl men vi hittade ändå en fin plats en bit bort från leden. Utsikten var fantastisk, men att sitta utanför tältet och laga mat var inte att tala om - då hade vi blivit mat istället.

Vägen ner till Risdalen och raststugan bjöd på riktigt fina vyer och solen tittade fram lagom till att vi stog uppe på krönet. Efter en kort paus utanför stugan tog vi oss tillbaka ner genom skogen, förbi vindskyddet från första dagen och vidare till parkeringen.

Leden är markerad och ganska lätt att följa, den är trots allt bara 17 km så man kan säkert ta den som dagstur också. Vi var nöjda med våra två nätter med tanke på sen start första dagen, tung packning, fika- och fotopauser. Ett tips är dock att hålla ögonen lite öppna direkt efter den stora bron över ån mot slutet. Kanske var vi ouppmärksamma, men där tog de synliga markeringarna och stigen slut. Efter en stund såg vi något orange på stenarna en bit bort på stranden och började gå efter dom i tron att de var målade. Om jag hade valt en färg att markera leden med hade jag kanske undvikit att välja samma orangea färg som flera stenar i området har. Det kändes plötsligt väldigt svårtillgängligt när man behövde klättra över nedfallna murkna hala träd och stora stenblock intill vattnet. Det var givetvis fel såg vi på kartan efter en stund, men vi verkade inte vara dom första som hamnat på den vägen. Jag tror att det var rester från regnkatastrofen för några år sedan vi hamnade i. Det blev ett litet äventyr i sig.

Sammanfattningsvis kan jag absolut rekommendera en tur hit! Fin, varierad terräng med både kuperad skog, lite stigningar, platt och lättvandrat på kalfjället och fina vyer. Jag ska ärligt säga att jag var lite skeptisk till hur mycket fjällkänsla Fulufjället skulle erbjuda då det jag hört och läst har varit att det ska vara ganska platt och att man inte ser så mycket andra berg än det man är på. Det var även därför vi valde den här delen av parken - och där tyckte jag vi fick lite av allt.

Med Fulufjället (och Sonfjället) fick jag prickat av park nr 8 och 9 på min lista som tidigare innehåller Padjelanta, Sarek, Skuleskogen, Stenshuvud, Stora Sjöfallet, Store Mosse, Söderåsen. Vilken som blir nästa återstår att se!

Fler inlägg

Linnea och Dennis bröllop

Det var en sån där riktigt solig fin höstdag med massor och känslor och skratt. Att ta bröllopsporträtt är ju ofta nervöst för många (fotografen inkluderat), man kanske inte är van att stå framför...

Läs hela inlägget

Höst på Söderåsen

Höga bokar i mängder, slingriga vägar och branta raviner. Färgerna hade inte hunnit slå om helt, men när man går på ett täcke av höstlöv som virvlar kring fötterna så är jag såld redan där....

Läs hela inlägget