Matvanor är intressant tycker jag. Jag intalar mig själv att jag är ganska duktig på att äta bra. Jag undviker (så långt det går) potatis, ris, pasta och vitt bröd - snabba kolkydrater helt enkelt. Min frukost består oftast av en dubbel knäckemacka med ost och philadelphia eller yoghurt. Till lunch blir det ofta någon form av kyckling/fisk/kött med lättare tillbehör som matvetesallad, olika röror eller grönsaker. En räksallad sitter också fint ibland. När jag kommer hem gör jag oftast min snabba quinoasallad med avokado och fetaost. Mat jag både gillar och mår bra av! Ingen matkoma tack.
Min filosofi är att om jag äter bra mat i grunden så har jag "råd" att unna mig nån kaka eller glass då och då. Absoluta förbud gör ingen glad. Man måste få unna sig och för mig personligen känns det mer värt att vara lite hårdare med själva maten, speciellt när choklad och bakning är två av mina intressen. Jag köper ändå väldigt sällan godis och aldrig chips och läsk. Sedan är jag ju fortfarande människa så det är klart att jag äter nån pizza då och då också, pasta och risotto älskar jag så det slinker ner ibland det med, men jag försöker att göra det till undantag mer än rutiner.
Anledningen till att jag har börjat fundera på detta nu är för att jag märkte av effekterna så tydligt nyligen. Jag åt bl.a. lite "sämre" luncher ett tag, pasta, potatismos och sånt jag inte brukar äta så mycket annars. Jag tummade lite på mina regler och intalade mig själv att det kanske inte spelar så stor roll ändå. Vips så hade jag gått upp nästan 3 kg, sådär bara. Det trodde jag inte. Visst kan det ha varit andra faktorer inblandade också men nu när jag har skärpt till mig lite igen börjar jag tappa de där extra tre ganska snabbt. Men sedan behöver jag inte gå ner i vikt, jag vill bara känna mig hälsosam och nöjd.
Hur ser ni andra på det här med mat? Jag är nyfiken.
