Personligt och vardag

Jag gjorde det!

I februari anmälde jag mig till Midnattsloppet (som går i augusti) och tyckte att jag tog mig vatten över huvudet som skulle tvinga mig själv att ta mig runt en mil. Då kändes det som ett avlägset mål men en månad senare hade jag fixat det. Tre löprundor och en vilja av stål var det som krävdes.

I tisdags sprang jag vårruset med ett gäng tjejer från jobbet. Jag såg det som en bra chans att känna på asfalt lite inför i augusti då jag i vanliga fall bara springer på elljusspår och skogsvägar. Sprang på ganska bra och fick en hyfsad tid!

Så... i torsdags började vi skämta lite på jobbet om att jag skulle haka på "alla" andra och springa Göteborgsvarvet också. Om 1 mil kändes avlägset tidigare så kändes 2,1 omöjligt. Det var ju bara dubbelt så långt som jag hade sprungit tidigare. Men jag fick ett infall och tänkte att det var lika bra att försöka - vad skulle vara det värsta som kunde hända?

Och jag tog mig runt! 2,1 mil kändes faktiskt inte så hemskt som jag hade förberett mig på. Det är klart att det var segt mot slutet men jag var inställd på det värsta. Jag hittade ett lagom tempo och sprang i mål på 1:59 - sjukt nöjd! Ses vi nästa år?

Tack Matilda för bilderna!

För en vecka sedan...

...hade jag kämpat mig upp för de 414 trappstegen i ett högt torn och tittade ut över Florens.

Nu är jag trött i benen efter gårdagens mils-runda istället. Det går bra med löpningen! Jag har egentligen inte sprungit mer än 5-6 gånger sedan jag tog upp det på nytt men börjar få kläm på det - kul! Fixade milen tredje gången och blev faktiskt lite impad av mig själv. Nu har jag slipat på tiden lite och hittat en bra bana! Men jag känner mig inte direkt vältränad när jag kämpar mig runt, flåsar som en idiot och kör min musik för att slippa höra på skiten ;)

Idag har jag infiltrerat en bostadsrättsförening. Det var dags för årsmöte i vår egen och vi var osäkra på vilken lokal som gällde. Slog ihop oss med en annan från samma förening och frågade ett sällskap om de också skulle på brf-möte. Jodå, så vi slog oss ner medan alla skämtade lite om hur många nyinflyttade och nya ansikten det blivit. Alla presenterade sig och småpratade en stund och folk förklarade vilket nummer de bodde på. Plötsligt började det pratas om helt okända adresser och jag tittade oförstående omkring mig. Vi hade våldgästat en annan förenings möte. Vad är oddsen?

Blåsippan ute i backarna står... eller?

Efter en veckas semester i Italien är det ganska fint att komma hem till svensk vår och sol. Slippa det tråkiga regn- och snövädret som verkar ha härjat här hemma. Vi har inte haft överdrivet varmt heller men härligt att komma iväg hursomhelst! Jag skall fixa lite bilder därifrån snart.

Vi kom hem i torsdagskväll och helgen har varit ganska lugn, med undantag för lite äventyr med jobbet på fredagen. Jag har haft lite minisemester hemma hos mamma som fyllde år igår. Stannade kvar där tills idag och höll henne och katten sällskap. Lillasyster är på äventyr i Ecuador så det är ganska tomt där hemma. Mysigt att komma hem lite ibland. I morse fick vi ett ryck och åkte på fotoutflykt och jagade blåsippor.

Förresten, vet inte alla hur en blåsippa ser ut? Jag kanske är skadad av min natur-familj som tror det. Jag blev iallafall lite förvånad över ett samtal jag hade med en förbipasserande när jag satt där med nosen i marken. Ett par i 40-årsåldern diskuterade lite tyst bakom mig innan de frågade vad det var för blommor.

- Det är blåsippor, sa jag.
- Nähä? Är du helt säker på det, hur vet du det? Jag tror aldrig jag har sett någon.
- Helt säker. Titta här...

...och så förklarade jag hur de såg ut. Jag var på väg att säga att de ser ut som blåsippor "såklart" men hejdade mig. Hur förklarar man hur man känner igen något som är så självklart för en själv?

Skärgårdssöndag

En söndag i skärgårdens tecken. Promenerande, bergsklättrande, bäää-ande, fotande och fikande. En ganska skön dag på en ovanligt stilla ö. Vattnet låg nästan spegelblankt.

Bäääh
Första lammen hade kommit! Den här lilla kan inte ha varit gammal.

Otrolig onsdag

Mycket positiv energi nu! Började dagen tidigt med ett spinningpass 6.45, det är min nya grej! Det är inte alls så farligt som jag hade föreställt mig utan rätt gött att komma igång! Bara hoppa upp ur sängen, i träningskläderna och sätta sig på vagnen. Man hinner ju knappt tänka innan man sitter där på cykeln! Sedan är det bara att cykla i 45 minuter innan det är dags att promenera de 100 metrarna upp till jobbet. Gratistid och ledig eftermiddag!

Runt lunch (efter snabb matlåda framför datorn) var det solbrillor på (premiär!) och en sväng ner till kanalen med Björne. En god kaffe och mycket sol! Jacka överflödig. Grymt.

Peppad av vädret bestämde jag mig för att göra ett försök att återuppta löpningen igen efter ett uppehåll på minst 2 år. Får ingen klarhet i tjafset med mina knän så nu var det dags, får ont även utan att springa så jag har inte så mycket att förlora! Min plan var att mjukstarta lite och utforska vägarna häromkring men när jag väl kom igång så gick det av bara farten! Plötsligt hade jag sprungit 7 km, vilket nog är personligt rekord! Mina tidigare rundor brukade ligga på ca 5 km, så jag är sjukt nöjd! Kanske var det inte lika mycket backar som jag är van vid eller så har jag bara bättre kondition nu! Nöjd hursomhelst!

Ingen dålig dag!

Klockan 6:15, inte mycket folk på hållplatsen
En kaffe här var ju inte dumt.

På marknivå

Det här är vår för mig - att krypa runt på marken med huvudet i gräsnivå. Med kamera för ansiktet och tankarna i min egna lilla värld. Ofta försiktigt omringad av en fanclub med nyfikna pensionärer.

Idag fick jag dock klara mig ensam. Kanske för att jag inte bor granne med ett ålderdomshem längre.

Hemmafix

Det har inte hänt jättemycket här i lägenheten sedan jag visade bilder senast. Det är svårt att veta hur man vill ha det tycker jag och det har gjort att det känts lite kalt och stelt. Framförallt på väggarna som har varit helt tomma överallt utom i köket.

Förra helgen fick dock sovrummet lite liv med naturtema på väggarna. Alla uppmärksamma vet att jag har en löjlig förälskelse i ugglor. Nu har jag en uggla på väggen också. Lite lagom normalt, jag gillar! Färgmatchat mot tegelväggen och allt. Ett annat projekt blir att byta ut skrivbordet och den fula stolen också, men jag försöker var lite ekonomisk nu och då passar det väl sig inte jättebra att köpa den där vita eames-stolen som jag drömmer lite om. Någon som har en till salu? Jag köper den.

I vardagsrummet står nästa tillskott, en gungstol som väl nästan är lika gammal som lägenheten. Kanske inte riktigt, men fin är den. Ett blocketfynd som fyller det tomma hörnet och bryter av mot alla raka, vita möbler i resten av rummet. Skön är den också, speciellt med en go fårskinnsfäll! Ikea-lampan bredvid skall nog också bytas ut så småningom. Den ger fint ljus men jag är lite trött på den.

Passion för mat

Matmässor är nog de bästa mässorna. Mat är tacksamt - det ser fint ut och smakar (förhoppningsvis) gott. Med andra ord, man går runt och tittar på fina saker och smakar på det som ser gott ut. Jättejobbigt... Tyvärr så har ju fler insett det också, det blir snabbt trångt! Men orkar man knö sig lite så kan man se till att äta sig ganska mätt faktiskt.

Årets mässa var ganska lik tidigare år, man känner igen det mesta - men det är kul ändå! En skillnad var dock att det verkar ha dragits ner på dryckesdelen, tidigare kunde man gå runt mellan flera olika vinleverantörer med sitt provglas. Nu var det bara några enstaka så vi hoppade över det. Annat var det i Stockholm, där var det nästan bara dryck. Där råkade vi dessutom få dubbla dryckeskuponger, jättejobbigt... faktiskt.

Da Matteos fina bröd

Söndagssummering

En vecka av is, snö, stress, god mat, flyttlådor och alldeles för många geléhjärtan på jobbet. Ena dagen var det strålande sol över drottningtorget på väg till jobbet, andra dagen föll snön tungt. När jag fick idén att promenera hem i torsdags gick de 40 minutrarna mest åt att hålla balansen på isen men tempot var bra! Jag cyklade halvt ihjäl mig på ett kort men intensivt spinningpass men fick ny energi att gå tillbaka och leka problemlösare på jobbet direkt efteråt.

Det har varit mycket jobb i tankarna för min del. Ett projekt som jag jobbat med ett tag börjar närma sig lansering och all teknik måste klaffa. Jag har dessutom hamnat i en projektledarroll vilket är lite ovant för mig numera, framförallt när projekten är lite större. Fredagen var lite av ett kaos för mig men jag tror och hoppas att allt är på banan och skall flyta på bra imorgon - håll tummarna för mig!

Igår sprang jag med flyttlådor och möbler snabbare än snabbast upp och ner för tre trappor. Ulf och Lotta har skaffat större och vi hjälpte såklart till, vi vet hur ovärderligt det var med flytthjälp! Hoppas att de ska trivas bra! Idag hade jag tänkt ta det lugnt men jag kände mig rastlös redan vid halv tio och försökte smida andra planer. Lyckades inte med så mycket ändå men tog i alla fall en trevlig shoppingrunda och bakade goda kakor!

Solig morgon på drottningtorget. Kaffe med hjärtan och kanel. Snö utanför huset. En rea-fyndad mössa och jag.

Illustrera mera!

När jag var liten satt jag alltid och ritade. Många hästar blev det, det fanns liksom inget annat då. Sedan fick jag upp ögonen för foto och webb och glömde bort det analoga så småningom. Inte medvetet egentligen, det går ju inte att hinna med allt. Jag önskar att jag skulle ta mig tid att bara sätta mig ner och rita lite oftare, det gäller ju att hålla igång det, jag vet att jag var bra på det en gång.

Igår satt jag med en uppgift på jobbet, en logo som skulle illustreras. Förvisso digitalt, men skisserna började på papper. Först blev jag helt blockerad men när jag väl kom igång kunde jag inte sluta! Att jag är perfektionist är väl ingen hemlighet, jag sitter och vrider och vänder på minsta detalj om ingen stoppar mig. Hursomhelst, plötsligt satt jag där i Illustrator med en helt okej logo (jag visar den gärna senare) och kände mig otroligt motiverad! Jag gillar ju att rita!

För något år sedan var det samma sak, jag hade inte ritat något vettigt på flera år och fick plötsligt i uppgift att ta fram en maskot åt en kund. Jag dammade av mina Illustrator-kunskaper från skolan och lyckades ta fram två varianter som jag fortfarande är väldigt nöjd med! Och så frågar jag mig igen, varför gör jag inte det här oftare? Jag måste peppa mig själv! Jag måste ta mig tid.

Prenumerera på innehåll