Göteborg har förvandlats till en stor fest de senaste dagarna. Kulturkalaset började i tisdags och avslutades idag. Igår, efter en ordentlig frukost på Le Petit trängdes vi på torgen med alla andra.

Vi drogs, kanske inte helt oväntat till det ätbara utbudet. Solmogna persikor, franska ostar, engelsk fudge och italiensk nougat. Hade vi inte varit så mätta sedan frukosten hade vi nog köpt med oss alldeles för mycket.

Den här lilla krabaten hälsade jag på idag. Så söt att man bara vill krama. Lite mer än en månad gammal är han, killen utan namn. Mamma Gjóla såg nöjd ut.

Fina fina häst. Det här är några av få bilder på mig till häst som faktiskt existerar, syrran tog de för två veckor sedan. I torsdags hade vi hopplektion och trots att han inte har hoppat så mycket tidigare skötte han sig jättebra! Han är bara 6 år, härliga kille! Tråkigt att han är till salu.

Vi åker och åker och åker. Nora ligger långt från Göteborg. Det är jättefint väder och jag plockar upp kameran och börjar fota... väg. Försöker knäppa bilder i förbifarten med får bara med träd i förgrunden. Åsa är uttråkad.

2 timmar till häst. Lunkades, skuttandes, klättrandes, hukandes över och under stock och sten och träd i skogen. Traskandes längs en skogsstig inramad av björkar och ormbunkar. I kvällssol som följde med oss ända in i skogarna, strålandes in mellan björkarna och mötte oss med ett varmt skimmer när vi red ut på åkrarna för de sista galopperna. Mökkvis enorma man fladdrandes i vinden.

Wow. Sommar när den är som bäst!

På sätt och vis saknar jag tiden när vi hade häst och behövde åka till stallet VARJE dag. Oavsett väder och humör. Det var jobbigt bitvis, framförallt under vinterhalvåret, men också himla mysigt under de ljusa sommarkvällarna, som idag.

Vi red lektion idag och kom inte därifrån förrän vid 22. Lite småpyssel med hästarna i kvällssolen, lite bus med kattungarna och lite beundran av Fjöðurs enorma fölmage (kanske dimper det ner ett föl i natt?). Det är så skönt att komma ut till stallet och släppa allt annat vardagligt för en stund.

Det är helt otroligt vad tiden går fort ibland. När jag var 12 år gick min då största dröm i uppfyllelse, vi blev hästägare. Zigge, en shetlandsponny på två år blev vår och jag var överlycklig. Eftersom han bara var två år var han inte ens inriden när vi fick honom. Det var upp till mig och syrran (mamma var väl med på ett hörn också) att uppfostra och lära upp honom. Vi lyckades nog ganska bra med tanke på omständigheterna. En tvåårig shettis är väl kanske inte den ultimata förstahästen men det var en lärorik period.

När man är 21 känns gråa hår ganska avlägset, tack och lov. Idag fick jag dock uppleva de gråa håren lite tidigare än vad jag hade hoppats på. Skall jag vara ärlig så var de snarare vita och inte alls så ångestladdade som det låter.

Äntligen lördag! Nu sitter jag och väntar på att mina kära kompisar skall dyka upp. Det blir tjejkväll här medan killarna är ute på vift på egen hand! Hemmagjord pizza, godis och ev. någon bra film - det ser jag fram emot!

Idag har det varit stallet som gällt för min del. En 2-timmarstur i snön på små lurviga islandshästar. Lunka i skogen och galopp i full fart över snötäckta åkrar - wohoo! Mysigt! Hästarna blev lite väl ivriga där och två i gruppen åkte i backen på en av åkrarna. Som tur var är det mjukt i snön så det gick bra.

Till veckans F&K-tema valde jag ut en snöig mule. Mulen tillhör lille Zigge och är fotad igår. Visst ser han mysig ut? Jag har beskurit den ganska hårt för att koncentrera den lite mer och lägga fokus på mulen. Bra/dåligt - ge gärna kritik!