När man är 21 känns gråa hår ganska avlägset, tack och lov. Idag fick jag dock uppleva de gråa håren lite tidigare än vad jag hade hoppats på. Skall jag vara ärlig så var de snarare vita och inte alls så ångestladdade som det låter.
Vi kom hem från stallet för drygt en timme sedan, djupfrusna både här och där. Hela paddocken är en enda stor snöbana, med enbart spåret längst kanterna upptrampat, resten är flera decimeter djup snö. Där pulsade vi (framförallt hästarna) omkring i dryga timman och försökte hålla uppe värmen. Å andra sidan är det något av det mysigaste som finns att tölta runt på små lurviga islandshästar i djup snö, man kopplar bort kylan ganska snabbt. En och annan galopp såg jag till att det blev också!
När lektionen var över hade både hästar och ryttare gått igenom en ordentlig åldersresa - åtminstone till utseendet. Hästarna hade frost över hela pälsen, svarta hästar hade blivit grå och Ára som jag red hade fått markerade vita ögonfransar och långt vitt getskägg. Själv hade jag vitt, frostat hår - vackert!
