Hästar

Den här lilla krabaten hälsade jag på idag. Så söt att man bara vill krama. Lite mer än en månad gammal är han, killen utan namn. Mamma Gjóla såg nöjd ut.

Vi åker och åker och åker. Nora ligger långt från Göteborg. Det är jättefint väder och jag plockar upp kameran och börjar fota... väg. Försöker knäppa bilder i förbifarten med får bara med träd i förgrunden. Åsa är uttråkad.

Vi stannar till för att fixa nåt på bilen. Jag sitter kvar. Precis när Christian är klar ser jag någonting som rör sig bakom träddungen. Vad är det?! säger jag och hoppar ur bilen i hundra minusgrader utan jacka tröja. Springer bort, hittar tre vinterpälsade varelser och blir Åsa, 5 år igen. Hästar! Hoppar ner i diket med snö upp till knäna för att nå fram till staketet. Knäpper några bilder, inga mästerverk men känner mig nöjd ändå. Står och tittar en stund i det fina ljuset. En shettis nästan identisk med Zigge, en islänning och en stor skimmel.

När jag kliver igenom snön igen för att hoppa in i bilen igen inser jag hur mycket snö jag har i kängorna, utanpå mina raggsockor och överallt. Tömmer kängorna på snö och låtsas inte om hur kallt det blev.

På sätt och vis saknar jag tiden när vi hade häst och behövde åka till stallet VARJE dag. Oavsett väder och humör. Det var jobbigt bitvis, framförallt under vinterhalvåret, men också himla mysigt under de ljusa sommarkvällarna, som idag.

Vi red lektion idag och kom inte därifrån förrän vid 22. Lite småpyssel med hästarna i kvällssolen, lite bus med kattungarna och lite beundran av Fjöðurs enorma fölmage (kanske dimper det ner ett föl i natt?). Det är så skönt att komma ut till stallet och släppa allt annat vardagligt för en stund.

Jag har inte många bilder på mig själv till häst men dessa hittade jag av en slump på Mammas dator som jag lånar just nu. De får passa bra idag eftersom Mökkvi (mörkbrun med lång man) och jag var ett gött team på dagens lektion!

Bilderna är tagna i september förra året, jag och syrran hämtar hästar barbacka med varsin handhäst. Sen att hästarna ser lite miffo ut i sina eksemtäcken (mot knott) kan man ju blunda för. Vad grejen är med min barbacka-stil med benen rakt ut kan man också fråga sig. Det är nog nyttigt att se sig själv på bild ibland ;)

När man är 21 känns gråa hår ganska avlägset, tack och lov. Idag fick jag dock uppleva de gråa håren lite tidigare än vad jag hade hoppats på. Skall jag vara ärlig så var de snarare vita och inte alls så ångestladdade som det låter.

Vi kom hem från stallet för drygt en timme sedan, djupfrusna både här och där. Hela paddocken är en enda stor snöbana, med enbart spåret längst kanterna upptrampat, resten är flera decimeter djup snö. Där pulsade vi (framförallt hästarna) omkring i dryga timman och försökte hålla uppe värmen. Å andra sidan är det något av det mysigaste som finns att tölta runt på små lurviga islandshästar i djup snö, man kopplar bort kylan ganska snabbt. En och annan galopp såg jag till att det blev också!

När lektionen var över hade både hästar och ryttare gått igenom en ordentlig åldersresa - åtminstone till utseendet. Hästarna hade frost över hela pälsen, svarta hästar hade blivit grå och Ára som jag red hade fått markerade vita ögonfransar och långt vitt getskägg. Själv hade jag vitt, frostat hår - vackert!