Ett kyligt wake up call

Jag var helt tagen av färgerna och mönstret - det iskalla blåa och sotiga svarta, skalan och mystiken. Det gör ont i hjärtat att tänka att det här håller på att försvinna.

Det är så himla lätt att blunda för vad som händer med klimatet när man lever här i sin lilla bubbla och allt sker över så lång tid. Det är bekvämast också. Vi märker inte av det så mycket här, speciellt här i Göteborg där det normalt sett inte är så många snödagar ändå. Det blir inte så tydligt, det finns inget enkelt att mäta mot. I somras fick jag se det svart på vitt när jag besökte samma plats, 15 år senare.

Minnet är kanske inte solklart efter så många år, men det var tydligt att det inte längre var samma plats. Först tvekade jag på om vi hamnat rätt överhuvudtaget, då jag mindes att vi hade klättrat ner till glaciären bara några meter ifrån bilen sist. Nu hade man behövt vandra en bra bit längre upp om man ville komma lika nära. Det var sorgligt att inse hur mycket glaciärerna smälter och drar sig tillbaka. Det handlar om många meter bara på några år.

Där och då blev klimatsamvetet tyngre än någonsin. Väl medveten om att jag som flugit hit var en del av själva problemet. Nu sitter jag här och har en resa till Nepal inbokad. Jag tänker inte förstöra den med dåligt samvete men jag har i alla fall lovat mig själv att försöka välja resor med miljön i åtanke framöver. Önskar att jag kunde säga att jag inte kommer flyga mer, men vet att det kommer bli svårt att t.ex. hålla sig borta från att träffa vänner som bor på andra kontinenter. Utgångspunkten för nya äventyr kommer inte vara långa resor till andra sidan jorden, jag kommer titta närmare i första hand.

Det ska bli intressant att se hur våra resvanor blir tvungna att förändras i framtiden. Jag tror att vi kommer få tänka om när det kommer till att ta långresorna för givet, men jag hoppas också på ny teknik som åtminstone belastar klimatet mindre. Jag tror att det viktigaste man kan göra som individ är att bli medveten om sina val och vad som händer. Inget händer om man inte försöker och jag tror heller inte på att skuldbelägga - jag väljer att vara hoppfull. För att återgå till glaciärerna - de här bilderna är från flera olika ställen kring Islands sydkust i somras. Visst är det vackert?