Bosse lurar under täcket, redo att attackera. Det som avslöjar honom är den utstickande, konstant viftandes svanstippen. Det är Bosse i ett nötskal.

Vi klippte just klorna på honom, hans (och delvis vår) värsta mardröm. Han skriker som ett litet barn så fort man ens nuddar klorna med saxen (trots att jag är så försiktig jag kan). De längsta klorna är värst, de han har sparat ut som vapen. Rör man dem så är man död. För att slippa se ut som emobarn efteråt måste vi sätta på honom tratten. Monsterkatt.