En del dagar vill man bara blunda för, låtsas som om de inte finns. Idag kom den där dagen och jag är en visdomstand fattigare. Jag har nästan aldrig varit så nervös som när jag satt på jobbet i förmiddags och såg det framför mig. Tandläkaren hade sagt åt mig att äta något innan jag kom dit eftersom jag inte skulle kunna äta på en stund efteråt men jag var så nervös att jag fick tvinga i mig lunchmackan.

Egentligen vet jag inte vad jag var så nervös för, det var nog mest att man inte riktigt visste vad jag skulle ge mig in på. Det, kombinerat med alla skräckhistorier man har hört förstås. Det tog sin lilla tid men allt gick bra. Jag skulle helst slippa att göra om det men jag trodde att det skulle vara värre. Det gjorde ju inte ont (för jag hade sjukt mycket bedövning) det var mest... obehagligt. Jag besparar er på detaljerna.

Just nu känns det okej, det gör ont när jag sväljer men jag kan leva med det. Soppa, smoothie, glass och panodil ikväll. Nu inväntar jag domen och ser hur det utvecklar sig imorgon. Om en vecka ryker stygnen och då kan jag nog lämna allt bakom mig! Hoppas att ni har gjort något roligare än mig idag :)