När syrran fotade mig förra lördagen skulle hon ta två typer av porträtt - ett där bara ansiktet syntes och ett med någon form av tema. Valet föll på en lite rockig känsla med en gitarr som rekvisita och vi begav oss ner i den gamla panncentralen för att hitta rätt miljö.

Plötsligt var det jag som skulle posa, det kändes helt fel! Känner mig fortfarande mer bekväm bakom kameran än framför, men det är väl sånt man vänjer sig vid antar jag.

Nu har hon hursomhelst lagt ut sina två utvalda bilder i bloggen - det var kul att se resultatet, jag har inte sett hur de blev innan!