När det är så fint väder som det är ute nu så känns det bara pisstråkigt att gå hem och uggla efter jobbet. Idag kände jag mig sådär hopplöst rastlös! En vilsen Åsa började traska ner längs kanalen och hamnade till slut på centralen, där kameran åkte upp av ren reflex.

Av någon anledning dras jag ofta till tågmiljöer med kameran i handen. Jag vet inte om det är perspektiven som spåren och ledningarna skapar eller känslan av att man att hela tiden leds vidare. Något speciellt är det.

Borta vid kungbackapendeln hittade jag mitt motiv. En nedklottrad vagn och en sliten stoppbock.

Nu undrar jag, vilken version gillar ni bäst? Nedmättat i färg eller klassiskt svartvitt?