Det där andra ordet var kanske lite att överdriva - men blixtarna var verkliga till max.

Eftersom det är torsdag idag så var det ridlektion som gällde ikväll. Något grusade dock våra planer strax innan vi skulle bege oss ut till garaget. Himlen öppnade sig totalt och dumpade allt sitt vatten på vårt tak. Ungefär så lät det. Det kryddades en aning med några kilo hagel. Ordentligt påklädda med monsterparaplyet till försvar kom vi åtminstone ut till bilen hyfsat torra.

På väg ut till stallet lyckades vi rymma ifrån ovädret och möttes av uppehåll. Halva himlen var dock mörkgrå och hotade med att dra in över oss ganska snart. Dessutom lystes den upp då och då av ordentliga blixtar. Efter en stunds velande beslutade vi oss från att avstå från ridningen och ha teorilektion istället - blixtar är trots allt inte att leka med.

Men det var något som saknades, något som gjorde att blixtarna kändes overkliga. Ljudet. Det fanns inget ljud, inga smällar, ingenting. När vi gick bort till hagen längs den becksvarta vägen med en häst i varje hand såg vi säkert ett tjugotal blixtar lysa upp himlen på både höger och vänster sida. Det kändes som att vi var i blixtarnas centrum - men det var knäpptyst.